Väggpapper!

(Det går att klicka på bilden)

2.

Chuck Norris can walk on water and he WILL kick you if you wakeboard.

Jag har gjort denna fina bild också.

1.

Ernst slutar ALDRIG fixa.

Jag har gjort denna fina bild.

Heath Ledger

Som ni säkert vet så hittades Heath Ledger död i sin lägenhet igår. Detta tycker jag är en stor förlust för filmvärlden. Heath som har haft flera stora roller, nu senast i "The Dark Knight" som ska ha premiär i sommar, bland annat har han spelat i Brokeback Mountain, Casanova, Knights Tale och många fler. Heath har varit en av mina favoriter länge för att han kör sitt eget race och vågar ta för sig av det han tycker är bra. Tydligen, som ni säkert också vet, dog han av en överdos av sömnpiller. Om det var en olycka eller självmord vet man inte än, men Ledgers familj har sagt att självmord är uteslutet. Jag har alltid jämfört Ledger lite med Johnny Depp. De båda gör sin egen grej och håller sig ofta inte inom de hollywood-mallar som existerar. Depp och Ledger har också båda stora skådespelar-talanger och är väldigt mångsidiga.

Heath blev 28 år gammal och jag kommer att sakna honom.


Mer info om Ledgers olika filmroller hittas här

Lost In Translation, Tokyo och Den Osynlige.

Inatt (ännu en sömnlös en) har jag roat mig med att bland annat kolla på Lost In Translation och The Invisible (en remake på den svenska filmen/boken Den Osynlige).

Lost In Translation är en komplett film, den har allt man gillar, iallafall jag. Den har drama, humor, romantik, japaner, kareoke, whiskey osv. Bob (Bill Murray) är en trött "föredetting", eller ja, det framgår inte helt, men det verkar som att han slutat göra filmer. Bob åker till Japan för att göra reklam för Suntory Whiskey för att tjäna lite extra pengar (2,000,000 USD för att vara exakt). Där träffar han Charlotte (Scarlett Johansson) som är gift med en fotograf som är i japan för att fotografera ett band. Varken Bob eller Charlotte sover så bra och är uppe på nätterna och försöker sysselsätta sig. De har det inte heller så bra i deras respektive förhållanden. Till slut möter de varandra och då börjar en vänskap som sent ska glömmas.

Det här måste vara en av mina ablosuta favoriter, bara att den utspelar sig i Tokyo gör den bra. Bill Murray, som är en väldigt begåvad skådespelare, spelar väldigt bra och eftersom att han är en medelålders skådis redan i verkligheten gör det så mycket bättre. Det blir genast mycket mer trovärdigt och personligt. Hur är det egentligen att se sig själv dubbad till japanska? Och hur är det egentligen att bli fotograferad av någon som säger att man ska posera som Loger Moore när man håller ett glas whiskey i handen?

Denna film rekommenderar jag varmt till alla som vill se en feel good film men ändå vill ha något "djupare". Djupare kanske är ett dåligt ord, men jag vet inte vad jag ska skriva annars.


Tokyo är en stad jag nästan alltid velat åka till. Jag säger nästan för jag är bara 18 och jag kan inte säga att det första jag tänkte när jag blev till var att "Jag ska till Tokyo!". Jag vet inte vad det är med Tokyo och Japan som är så lockande. Jag tror att det är hela kulturen och livsstilen de har där. Det är stort och förvillande men det finns alltid något att se runt varje hörn. Det är så jag ser det. Jag älskar att titta på videoklipp från Tokyo, bilder också för den delen. Jag älskar att se människorna som stressar och strosar runt på gatorna.

Min stora dröm är att åka dit och bo där i ett år eller så, bara för att insupa så mycket som möjligt av denna underbara stad. Ja, inte bara staden utan hela landet Japan. Bara Mt. Fuji är en syn i sig. Jag vill besöka byar och industristäder. Jag vill prata med människorna som bor där om hur de upplever det, jag vill ta del av så mycket som möjligt bara för att försöka förstå vad det är som verkar så underbart med Japan. Tänk dig att åka tåg igenom Japan, som redan på alla bilder är så vackert.


The Invisible var nog den sämsta remake jag någonsin sett. Den förstörde hela historien och förpestade den med dåligt skådespeleri och dåliga manusförfattare. De har inte bara tagit idén, de har rent av plagierat allt. Kameravinklar, repliker, scener, allting. Visst, det är förståeligt att de vill göra det så likt boken som möjligt, men att rakt av ta från filmen är dåligt. Nu vet inte jag om de köpt rättigheterna till filmens manus (jag antar att de gjort de till boken) eller inte, så jag kan inte säga att det är plagiat eller laglig kopiering men fortfarande så är det fruktansvärt likt. Ibland ser det till och med ut som att den är inspelad i sverige. En annan sak som jag inte alls tyckte om med denna film var att de ändrade slutet. De förstörde filmen med det typiska amerikanska lyckliga slutet. Det äckligt klyschiga och melodramatiska slutet då allt blir bra igen. När ska de förstå att allt blir inte bra i slutet, iallafall inte allt. Nu generaliserar jag och det ska man inte göra, för det finns väldigt många bra amerikanska filmer med bra slut också. Men detta var av en helt annan sort. Detta var rent uselt.

Filmen rekommenderas inte. Se den svenska orginal-filmen istället, eller läs boken.


Mer info om filmerna:

Lost In Translation:
IMDB

The Invisible:
IMDB

Den Osynlige:
IMDB

Kenny och Cloverfield

Jag nostalgitrippade idag och tittade på Kenny Starfighter. Fyfan vad bra den serien är, Johan Rheborg är kung! Sen att det ska göras en film på temat är så sjukt roligt. Kenny Begins (arbetstitel) tror jag kommer bli en av sveriges roligaste filmer. Jag menar, Choklad Zingo, vem kommer på en sådan idé? Det är genialt.


Cloverfield är en annan film som länge funnits i mina tankar. Jag har föjlt reklamjippot runt denna film väldigt länge och den hade premiär i USA i fredags, den har blivit både väldigt väl och väldigt dåligt bemött. De som har hypat upp filmen till gudastatus har blivit ganska besvikna, inte alla, men många. Detta gör mig lite orolig då jag själv har hypat den och tror att den kommer bli en av de största bio-upplevelserna i år. Sen när jag för en halvtimme sen spoilade mystikdelen av filmen totalt för mig själv så blev det inte riktigt lika roligt längre. Det var ju så att i all reklam som kommit ut om denna film har man inte fått se monstret en enda gång. Men jag, nyfiken som jag är, kunde inte låta bli att kolla runt på google och lite andra sidor för att få se detta monster som jag väntat så länge på att se. Jag hittade en gif där man inte ser så mycket men man ser ju ändå mer än i trailern. Jaja, jag vet ju inte hela storyn än och jag har filmen kvar att se, så det är väl bara att vänta till den 8:e feb för att se hela.

För mer info om Cloverfield:
Imdb
Sf.se
Internationell Hemsida

Ett stort jätte-ja till Kent!

Tillbaka Till Samtiden

Är för mig så mycket mer än bara en ny skiva. Det är en helt ny känsla. Kent har verkligen lyckats igen, de har gjort en skiva som ger mig tillbaka det jag tappade under deras frånvaro. Det gav mig tillbaka allt som jag tyckte att Kent var förut. De har gjort en skiva som bryter mot allt som "Kent ska vara", den bryter mot vad alla har sagt att Kent är. Det är så skönt att höra, verkligen höra, att de har brutit sig loss från mallen och gjort ett album som ger dem tillbaka, iallafall från min sida, all den cred de ska ha för deras musik.

Med risken att den nya ljudbilden ska floppa hos fansen ger de ut en skiva som är rakt igenom skitbra. De är modiga och vågande när de ger ut en skiva som är så annorlunda mot allt de gett ut förut. Det är som att de hoppar från ett höghus och ger oss valet att antingen fånga dem eller låta dem falla. Själv så fångar jag i alla lägen.


Skivan låt för låt:

Elefanter:
Skivan börjar lugnt och sätter ribban relativt lågt från början. Distade trumpeter ekar i mitt huvud och sedan börjar JB sjunga och starten på skivan är komplett. Låten exploderar sen ut i hörlurarna och får mig att bokstavligen rysa. Starka elektromelodier och JBs röst tillsammans är vad vi behöver mer av.

Bästa textraden: I hela mitt liv har jag längtat, långt, längre bort härifrån.

Berlin:
Ger mig en känsla av hårdhet eller råhet. Det är en tung låt med starka röstinsatser från JB, låten påminner mig lite om Krafwerk men det är ändå väldigt annorlunda. En väldigt bra låt i helhet.

Bästa textraden: Visst är marken kall, men vi fryser tillsammans, två benrangel skallrar i takt.

Ingenting:
Ingenting är en av de starkaste låtarna på skivan. Den börjar med vad som låter som enkla pianonoter som ekar, sen kommer den starka elektro-basen in och när JB börjar sjunga med släpig röst känner jag hur låten lyfter i stämning. Refrängen är placerad precis rätt och allting låter så naturligt.

Bästa textraden: De ljög och bedrog oss med sanningen.

Vid Din Sida:
Låten drar igång direkt, och den går inte igång mjukt. Hårt och direkt ekar JBs röst i mina öron. Allting flyter ihop väldigt naturligt och JBs röst liksom låter som en del av musiken och melodin. Refrängen ökar inte så mycket men det behövs inte heller, det som blir är väldigt effektivt och fungerar perfekt som det är. Bryggan påminner mig om "The Hjärta & Smärta EP".

Bästa textraden: Vid din sida är en radioaktiv zon.

Columbus:
Den börjar som en akustisk elektro-ballad och stegrar sen sakta upp mot refrängen, inte mycket men precis tillräckligt. Låten fungerar som ett lugnande medel för mig efter den starka början på skivan. En väldigt stark låt som berör mig på exakt rätt ställen.

Bästa textraden: Stockholm vaknar långsamt, på droger och på sorg.

Sömnen:
Den lite lugnare delen fortsätter här och trappas ner ännu mer i en låt som fokuserar mycket på JBs röst. Det tvingar en att verkligen lyssna på texten och höra vad som sägs. Själva melodin är så lugn och nedtonad att den bara ligger där som en matta under JBs sång vilket ger en väldigt lugnande känsla.

Bästa textraden: Sömnen kommer som en vän, dömer ingen, glömmer ingen, bara öppnar famnen.

Vy Från Ett Luftslott:
Introt till låten peppar upp mig och tar mig tillbaka in i upptempot som skivan startade med. Ändå så börjar låten relativt lugnt och trappar sedan upp steg för steg. Refrängen låter väldigt naturlig och välutarbetad. Upptempo-trummorna slutar inte förrens låten är slut och den slutar tvärt med en pianonot.

Bästa textraden: Har du tänkt på att vi nästan aldrig lyfter vår blick från marken.

Våga Vara Rädd:
Kanske den poppigaste låten på skivan. Melodin är glad och upptempo, JBs röst plus melodin i den här låten får mig att tänka på tidig Kent. Trumpeter är ett välkomnat instrument i låten och de ger mer popkänsla över låten. Texten ger kontrast mot den glada melodin och lämnar mig med en slags kluven känsla, men inte på ett dåligt sätt.

Bästa textraden: Allt allt allt kommer till den som vågar vara rädd.

LSD, Någon?:
Den börjar väldigt lågmäld och lugn. Vad som låter som en hel symfoni-orkester spelas i bakgrunden och JB sjunger släpigt och lugnt. När låten sedan går upp i mer upptempo ryser jag till och bara njuter av melodin. Börja lugnt och sluta tungt fungerar perfekt.

Bästa textraden: Cirkeln sluts igen vid ringen på centralen i den stora stygga stan åh ingen annan stans kan man vara ensam som just här.

Generation Ex:
Introt påminner mig väldigt mycket om "Vapen & Ammunition" men det fortsätter inte länge, när JB börjar sjunga och låten går in i versen får jag en helt annan känsla över hela låten. När låten sedan går in i refrängen så bara älskar jag den rakt igenom. En av de verkligt bra låtarna på skivan.

Bästa textraden: Jag vet att du vet, jag har rätt, jag har rätt du har fel.

Ensammast I Sverige:
De starka elektriska trummorna utgör basen i kanske den bästa låten på hela skivan. Stark text och melodi, den är enkel men den gör så mycket ändå. Låten växer ända till slutet och blir bara större och större, den liksom växer sig fast och sätter sig i huvudet direkt. Det gör ingenting att Kent återigen slutar med en lång låt, det gör det bara mer värt att lyssna på. Tack Kent för denna låten och denna underbara skiva, tack.

Bästa textraden: Vm i att hålla färgen, tyck synd om mig, jag är ensammast i Sverige.


Detta är det bästa Kent någonsin har gjort och jag är så glad över det. Det hade varit sorgligt om de hade krossat mina förväntningar, men det blev tvärtom, de gick upp till mina förväntningar och över. Sluta inte sikta högt!