Tillbaka Till Samtiden
Är för mig så mycket mer än bara en ny skiva. Det är en helt ny känsla. Kent har verkligen lyckats igen, de har gjort en skiva som ger mig tillbaka det jag tappade under deras frånvaro. Det gav mig tillbaka allt som jag tyckte att Kent var förut. De har gjort en skiva som bryter mot allt som "Kent ska vara", den bryter mot vad alla har sagt att Kent är. Det är så skönt att höra, verkligen höra, att de har brutit sig loss från mallen och gjort ett album som ger dem tillbaka, iallafall från min sida, all den cred de ska ha för deras musik.
Med risken att den nya ljudbilden ska floppa hos fansen ger de ut en skiva som är rakt igenom skitbra. De är modiga och vågande när de ger ut en skiva som är så annorlunda mot allt de gett ut förut. Det är som att de hoppar från ett höghus och ger oss valet att antingen fånga dem eller låta dem falla. Själv så fångar jag i alla lägen.
Skivan låt för låt:
Elefanter:
Skivan börjar lugnt och sätter ribban relativt lågt från början. Distade trumpeter ekar i mitt huvud och sedan börjar JB sjunga och starten på skivan är komplett. Låten exploderar sen ut i hörlurarna och får mig att bokstavligen rysa. Starka elektromelodier och JBs röst tillsammans är vad vi behöver mer av.
Bästa textraden: I hela mitt liv har jag längtat, långt, längre bort härifrån.
Berlin:
Ger mig en känsla av hårdhet eller råhet. Det är en tung låt med starka röstinsatser från JB, låten påminner mig lite om Krafwerk men det är ändå väldigt annorlunda. En väldigt bra låt i helhet.
Bästa textraden: Visst är marken kall, men vi fryser tillsammans, två benrangel skallrar i takt.
Ingenting:
Ingenting är en av de starkaste låtarna på skivan. Den börjar med vad som låter som enkla pianonoter som ekar, sen kommer den starka elektro-basen in och när JB börjar sjunga med släpig röst känner jag hur låten lyfter i stämning. Refrängen är placerad precis rätt och allting låter så naturligt.
Bästa textraden: De ljög och bedrog oss med sanningen.
Vid Din Sida:
Låten drar igång direkt, och den går inte igång mjukt. Hårt och direkt ekar JBs röst i mina öron. Allting flyter ihop väldigt naturligt och JBs röst liksom låter som en del av musiken och melodin. Refrängen ökar inte så mycket men det behövs inte heller, det som blir är väldigt effektivt och fungerar perfekt som det är. Bryggan påminner mig om "The Hjärta & Smärta EP".
Bästa textraden: Vid din sida är en radioaktiv zon.
Columbus:
Den börjar som en akustisk elektro-ballad och stegrar sen sakta upp mot refrängen, inte mycket men precis tillräckligt. Låten fungerar som ett lugnande medel för mig efter den starka början på skivan. En väldigt stark låt som berör mig på exakt rätt ställen.
Bästa textraden: Stockholm vaknar långsamt, på droger och på sorg.
Sömnen:
Den lite lugnare delen fortsätter här och trappas ner ännu mer i en låt som fokuserar mycket på JBs röst. Det tvingar en att verkligen lyssna på texten och höra vad som sägs. Själva melodin är så lugn och nedtonad att den bara ligger där som en matta under JBs sång vilket ger en väldigt lugnande känsla.
Bästa textraden: Sömnen kommer som en vän, dömer ingen, glömmer ingen, bara öppnar famnen.
Vy Från Ett Luftslott:
Introt till låten peppar upp mig och tar mig tillbaka in i upptempot som skivan startade med. Ändå så börjar låten relativt lugnt och trappar sedan upp steg för steg. Refrängen låter väldigt naturlig och välutarbetad. Upptempo-trummorna slutar inte förrens låten är slut och den slutar tvärt med en pianonot.
Bästa textraden: Har du tänkt på att vi nästan aldrig lyfter vår blick från marken.
Våga Vara Rädd:
Kanske den poppigaste låten på skivan. Melodin är glad och upptempo, JBs röst plus melodin i den här låten får mig att tänka på tidig Kent. Trumpeter är ett välkomnat instrument i låten och de ger mer popkänsla över låten. Texten ger kontrast mot den glada melodin och lämnar mig med en slags kluven känsla, men inte på ett dåligt sätt.
Bästa textraden: Allt allt allt kommer till den som vågar vara rädd.
LSD, Någon?:
Den börjar väldigt lågmäld och lugn. Vad som låter som en hel symfoni-orkester spelas i bakgrunden och JB sjunger släpigt och lugnt. När låten sedan går upp i mer upptempo ryser jag till och bara njuter av melodin. Börja lugnt och sluta tungt fungerar perfekt.
Bästa textraden: Cirkeln sluts igen vid ringen på centralen i den stora stygga stan åh ingen annan stans kan man vara ensam som just här.
Generation Ex:
Introt påminner mig väldigt mycket om "Vapen & Ammunition" men det fortsätter inte länge, när JB börjar sjunga och låten går in i versen får jag en helt annan känsla över hela låten. När låten sedan går in i refrängen så bara älskar jag den rakt igenom. En av de verkligt bra låtarna på skivan.
Bästa textraden: Jag vet att du vet, jag har rätt, jag har rätt du har fel.
Ensammast I Sverige:
De starka elektriska trummorna utgör basen i kanske den bästa låten på hela skivan. Stark text och melodi, den är enkel men den gör så mycket ändå. Låten växer ända till slutet och blir bara större och större, den liksom växer sig fast och sätter sig i huvudet direkt. Det gör ingenting att Kent återigen slutar med en lång låt, det gör det bara mer värt att lyssna på. Tack Kent för denna låten och denna underbara skiva, tack.
Bästa textraden: Vm i att hålla färgen, tyck synd om mig, jag är ensammast i Sverige.
Detta är det bästa Kent någonsin har gjort och jag är så glad över det. Det hade varit sorgligt om de hade krossat mina förväntningar, men det blev tvärtom, de gick upp till mina förväntningar och över. Sluta inte sikta högt!
